Nu är elnätsavgifterna åter i fokus. Denna gång handlar det om Vattenfall där det avslöjas att man tänker höja sina nätavgifter med 11%. Totalt innebär det att bolaget höjt avgiften med 32% sedan 2010. Detta i en tillvaro som i övrigt är nästan helt fri från inflation.

Elnäten är monopol och har så varit i alla tider. Det är också rimlig, det vore inte samhällsnyttigt att ha parallella elnät. Även för en marknadsliberal så finns det således argument för att försvara dessa monopol.

Vi har ett annat monopol av liknande karaktär, telenätet. Här har det varit i princip fritt fram för nätägaren Telia/Skanova att höja nätavgifterna till enskilda kunder. Men trots höga avgifter så beskrivs nätet som en Ebberöds bank med ständiga underskott. Nu håller detta nät på att krackelera rejält. Skavankerna börjar bli pinsamt stora och avvecklingen har påbörjats.

Alternativet består i en bas av fibernät och där dessa nu rullas ut så byggs nya monopol upp.

Det vi vet är att den digitala utvecklingen pågår för fullt. Tjänsterna blir allt fler, likaså användarna. När näten är igång så ersätter de telenät och annan TV-mottagningsteknik. Mobila nät kommer inte klara att leverera den kapaciteten. De kommer således vara oerhört viktiga och behöver fungera dygnet runt, året runt. Några andra nät att byta till kommer det alltså inte att finnas för dem som i en framtid är missnöjda med villkoren i fibernätet.

Då är vi tillbaka till den fråga som jag ofta återkommer till: Vem ska äga näten?

Koncepten för fibernäten är olika runt om i landet. En del bygger och äger själva, andra överlåter till kommunala verksamheter men alltför gör också armkrok med kommersiella företag, framförallt Skanova och IpOnly. Villkoren varierar men grundupplägget tycks vara att föreningen hjälper till att organisera och samla in medlemmar och markavtal och sedan sköter bolaget utbyggnaden och blir därefter också ägare av näten.

På många håll applåderas detta då det beskrivs som enkelt, praktiskt och billigt.

Jag tycker detta är något märkligt. Samma personer som ena dagen ondgör sig över elnätens monopolställning, kan i nästa skede helt oreflekterat låta de lokala fibernäten tillfalla kommersiella krafter.

Här anser jag det är viktigt att tänka till ordentligt då det kommer vara praktiskt och ekonomiskt omöjligt att backa bandet. Vem ska förfoga över detta monopol?  Vilka lärdomar kan vi dra av de andra monopol som vi lever med? Hur påverkar det vår situation som enskilda kunder? Även kommunerna behöver tänka efter före. Det offentliga kan ju använda nätet till en mängd saker. Utbildning, vård, hemtjänst, näringslivsutveckling… och hur påverkas denna utveckling av det kommersiella monopolets styrka?

Annonser

Lämna en kommentar

Stödkrånglet debatteras i riksdagen

Jordbruksverket sabotage mot landets fiberföreningar debatterades i veckan i riksdagen.

Det var ledamöterna Anders Ahlgren från Dalarna och Daniel Bäckström från Värmland (båda C) som debatterade med statsrådet Mehmet Kaplan och det uppehöll sig kring vad regeringen tänker göra åt att det har satts en gräns på 200 invånare för att man ska kunna få stöd ur landsbygdsprogrammet. Detta samtidigt som regionerna söker – och får – stöd för att bygga ut TILL dessa byar.

Statsrådet försvarade sig med att man litade på sin myndighet och att EUs statsstödsregler kräver att man gör en marknadsanalys som ska landa i slutsatsen var någonstans marknaden kan bygga av egen kraft. Problemet är dock att Jordbruksverket först kräver en sådan analys – men därefter levererar svaret på egen hand: Där det bor mer än 200 personer, där fixar marknaden jobbet.

Vilket är mycket långt från sanningen.

Ahlgren och Bäckström försökte krama ur ett tydligare besked kring detta men allt man fick var ett löfte om att regeringen följer utvecklingen och kommer göra årliga kontroller av hur det fungerar. Under tiden går fiberföreningarna och dör sotdöden.

Hela debatten ser du här.

Protokollet från debatten hittar du här·

Lämna en kommentar

Jordbruksverkets fibersabotage

Jordbruksverket lever rövare med de hårt arbetande fiberföreningarna. Regelverket för de som ska söka stöd har justerats flera gånger och tillämpas retroaktivt. Det som fått bägaren att rinna över var när man med hjälp av SCB och PTS bestämde att byar på mer än 200 invånare INTE är berättigade stöd ur landsbygdsprogrammet.
Där kan marknaden bygga ut, resonerar myndigheten.
Detta kan möjligen stämma i tätortsnära byar, men de tillhör undantagen. Den enda marknad som når dit av egen kraft utan stöd, det är de fiberföreningar som finns i närheten och som kan koppla på ytterligare en by.
En av de som reagerat är landshövdingen Maria Norrfalk i Dalarna.
”Resultatet kommer bli att satsningar kommer att utebli” säger hon till Dalarnas Tidningar
Hon har rätt, antingen så kommer fiberföreningarna att bygga runt de mindre byarna, där så är ekonomiskt möjligt. Eller så läggs hela projekt ner. Allt detta sker samtidigt som de kommersiella krafter som Jordbruksverket sätter sitt hopp till, monterar ner det bredband som finns i bygderna.
Den här dokusåpan blir än mer intrikat när partnerskapet för strukturfonderna i Värmland-Dalarna-Gävleborg beviljar projektpengar för att bygga stamnät mellan de byar som än så länge saknar snabbt bredband. Stamnät som alltså kommer sluta i en tom fiber då det inte beviljas några stöd till att bygga områdesnäten.
Heder åt de landshövdingar som vågar ta matchen mot Jordbruksverket!

Lämna en kommentar

Stadsutvecklare tar över Bredbandsforum

Bredbandsforum har varit en bra instans för utvecklingen av den digitala arenan. I arbetsgrupper och styrgrupp har det ingått personer från organisationer, myndigheter och marknadsaktörer och de har under åren utrett bland annat hur bredbandsutbyggnaden på landsbygden.
Därför är det lite oroväckande att det är en minister med stadsutvecklingsansvar som tar över rollen som ordförande i forumet. Vad Mehmet Kaplan (mp) har för agenda när det gäller bredband, är väl totalt okänt, men det kommer hållas många vakande ögon över detta.

Lämna en kommentar

Skanovamodellen ifrågasätts av jordbruksverket

Jordbruksverket har kastat grus i maskineriet vad gäller den sk ”Skanovamodellen”. Modellen går ut på att en fiberförening anlitar Skanova att utföra projekterings- och installationsarbeten i projektet och som motprestation överlåts nätet till bolaget när ”bidragskarensen” löpt ut.

Jordbruksverket menar att om man gör upp om detta redan från dag ett så bryter det mot reglerna. Fiberföreningen blir ju då bara en mellanhand för bidraget till ett nät som man sedan inte har någon ambition att äga. I tidningen Allehanda i Övik rapporteras det att detta hotar stoppa viktiga bredbandsinvesteringar.

Ökat krångel är förvisso inget som stimulerar den här utvecklingen. Samtidigt kan det vara värt att ställa sig fler frågor kring den där modellen. Stora mängder skattemedel och ännu mer ideellt arbete läggs in i en mycket viktig infrastruktur – är det en långsiktigt bra lösning att överlåta detta till ett kommersiellt bolag utan någon ersättning och utan framtida kontroll? En och annan retar sig ju på monopolen på elsidan och vad det har gett för resultat på prisbilden. Vad har vi lärt oss av den resan från ideella elföreningar till stora, multinationella eljättar?

En annan reflektion skulle ju kunna vara att om det Teliaägda bolaget Skanova kan se en affärsnytta i att äga små och stora fibernät ute i skogen, då kan det ju finnas skäl att titta på hur bygden själva ska kunna göra denna affär? Är detta möjligt, realistiskt eller ens lämpligt?

Kanske, kanske inte. 

Nu är väl inte sista ordet sagt i detta ännu och i den nya programperioden blir det sannolikt en del förändringar i regelverket. Förhoppningsvis blir det en balans och ett regelverk som inte stoppar och begränsar. Samtidigt får brådskan ute i bygderna inte vara så stor att man inte ger sig tid att planera för vad som blir bäst för framtiden. Man måste också utreda de fulla ekonomiska och juridiska konsekvenserna av detta upplägg. Och några ledtrådar till hur sånt ska hanteras, finns dessvärre inte i Skanovas egna marknadsföringsmaterial.

1 kommentar

Fiberstrid i Grums

Det har blivit konkurrens om hushållen i Grums och Slottsbrons tätorter.Det står att läsa om i NWT 15 april. Grums stadsnät ska byggas ut av IP Only med kommunens goda vilja, men samtidigt pågår Telias utbyggnad i samma tätorter. Att konkurrera om den fasta infrastrukturen på det sättet är minsann ingen lyckad situation eftersom det riskerar leda till att utbyggnaden blir både rörig och fördröjd. Dessutom är det frågan hur långsiktigt hållbart det blir.

Grums får därför tjäna som ett exempel på vad som händer när den kommunala strategin brister. Att denna ”kommersiella strid” sker i en mörkröd kommun, kan tyckas vara en ödets ironi, men vi som minns valrörelsen 2010 vet ju att det då till och med uttryckligen sades att kommunen INTE skulle satsa på fiber.

Priset för avsaknaden av strategi får nu tätortskunderna betala.

Lämna en kommentar

Fibertillgången ökar snabbt

Nu är Post och telestyrelsens granskning av bredbandstillgången 2013 publicerad. På deras statistiksida går det att se utvecklingen ner på kommunnivå.

Jag har inte scrollat igenom dem alla med det förefaller som om Kungälv behåller tätpositionen vad gäller fibertillgång på landsbygden. Deras nät är ju också ett av de allra äldsta i branschen och deras nivå ligger stabilt på en bit över 63%. Därefter kommer Säffle på nästan 61%. 

I Värmland  har tillgången till bredband på minst 100Mbit/s klättrat över 10% och det är en fördubbling på två år. Och det är fortfarande tre kommuner som i stort sett står för hela volymen: Säffle, Årjäng och Sunne.

I riket växer 100 Mbit-tillgången från 6,7% till 9,2% mellan 2012 och 2013. Och detta trots den stora osäkerhet som rått kring hur stödstrukturen ska se ut. I många län tog ju också pengarna slut vilket bromsade in utbyggnaden. När det nu lanserats långsiktiga investeringsmedel så kommer utbyggnadstakten ta ny fart.
Kolla in din egen kommun på PTS statistikportal
Hela Bredbandsrapporten finns här.  

Lämna en kommentar

Fördubblat bredbandsstöd!

Näringsminister Annie Lööf presenterade på torsdagen regeringens satsning på bredbandsutbyggnad de kommande åren. Under den period som varit, var bredbandsstödet totalt 1,6 miljarder. Nu blir nivån mer än dubbelt så hög. Totalt handlar det om 3,25 miljarder kronor för de kommande sju åren. Och de första 400 miljonerna kommer redan nu i år.

Om varje fastighet får 8000 kr i stöd, så räcker det till att medfinansiera över 400 000 anslutningar på landsbygden.

Detta är en viktig och helt nödvändig satsning. Eldsjälarna ute i fiberföreningarna lägger ner mycket arbete i arbetet och detta engagemang är helt avgörande. Men staten får inte smita undan sitt ansvar att medfinansiera denna nationellt betydelsefulla infrastruktur. Att nivån nu blir dubbelt så stor ger långsiktiga spelregler som .

Nu gäller det att detta hanteras på ett klokt sätt ute i länen. Det har varit många diskussioner om att handläggningen av stöden är krånglig och byråkratisk och att reglerna till och med ändras mellan ansökningstillfället och utbetalningen. Alternativt att föreningarna inte fick korrekt information från början.

Samtidigt har det också riktats kritik mot att stöden fördelats på olika sätt i olika län. Och visst kan det tyckas orättvisor i detta, men det hade sannolikt varit ännu sämre om staten redan från början bestämt hur pengarna skulle fördelas och att denna fördelning skulle göras lika i hela landet. Nu har länen testat olika varianter och förhoppningsvis hittat några få – eller kanske en enda – modell som kan användas överallt.

Så nu är det bara till att ansöka och börja bygga!

Lämna en kommentar

Fiberföreningar och Skatteverket

Nu börjar det våras igen och trots att kassan för investeringsstöd till fiberföreningar är tom, så är aktiviteten intensiv ute i landet. Då kommer det ofta frågor kring juridik, ekonomi och skatt. Jag är varken ekonom eller jurist, men det här området har varit föremål för så många olika prövningar att det finns rätt bra underlag att förhålla sig till.

Här skriver till exempel Skatterättsnämnden om hur en förening ska betraktas som bygger anläggningen med hjälp av ett insatskapital. Caset är hämtat från Säffle och drevs under 2010 som en del i ett principmål med LRF och LRF Konsults hjälp.

Här är en artikel från ATL i samma tema där Skatteverket förlorade tvisten mot Säffles fiberföreningar vad gäller insatskapital. Även detta med hjälp av LRF och LRF Konsult.

När det gäller momsen så måste en ekonomisk förening som ska redovisa moms, ha en verksamhet med en omsättning. Exempelvis genom att hyra ut sitt nät till en kommunikationsoperatör. Skatteverket har tagit fram en ordrik skrift kring några olika alternativ.

Bredbandsforum finns också en del av detta beskrivet.

Lämna en kommentar

Arvika blir sin egen lyckas smed

Arvika kommun har efter mycket funderande beslutat att bygga ut sitt fibernät i egen regi. Ett bolag ska bildas som ska ansvara för stamnätet som sedan fiberföreningarna ansluter sig till.

En klok strategi. Som tidigare har nämnts i den här bloggen så får de här näten väldigt stor betydelse i såväl stad som landsbygd och då finns det starka skäl att den infrastrukturen ägs gemensamt, via föreningar och/eller kommunala bolag. 

Läs mer om deras beslut här

Lämna en kommentar